Glitterfeminismen

Som säkert alla vet, så finns det oändliga former av feminism. Radikalfeminism, liberalfeminism, postfeminism, queerfeminism. Ska jag fortsätta? Nej, jag nöjer mig med att presentera det senaste tillskottet i min feministiska vokabulär, nämligen glitterfeminism! Låter ju lagom trevligt och festligt tycker jag. Men vad är glitterfeminism? Jo det ska jag berätta. Jag hörde ordet första gången under arbetet med min uppsats, en av dem jag intervjuade hade blivit anklagad för att vara glitterfeminist. Anklagad låter ju allvarligt tänkte jag och var såklart tvungen att luska lite i detta. Efter lite research i både bloggar och artiklar har jag förstått att en glitterfeminist förknippas med en normsmal tjej som exempelvis lägger upp lättklädda bilder eller videos på sig själv på sociala medier och kallar detta för empowering (att som förtryckt återta makten över sin tillvaro), och menar på så vis att detta är en feministisk handling. Men vissa håller inte med. Många feminister anser att detta ger en felaktig bild av vad feminism är och tycker dessutom att glitterfeministerna får för mycket utrymme just på grund av det de publicerar på sociala medier. Att exempelvis bära smink och anspela på sin sexualitet kan enligt vissa  inte benämnas som feministiskt, eftersom att det är handlingar som upprätthåller de patriarkala strukturerna. Sammanfattningsvis kan man alltså säga att glitterfeminismen benämner icke-feministiska handlingar som feministiska, om man utgår från kritikerna av den.

Och givetvis har det ju bråkats om detta på de sociala plattformarna. En av kritikerna är allas vår käre Lady Dahmer som i blogginlägg från tidigare i år problematiserar glitterfeminismen med en liknande kritik som den jag tog upp ovan. Jag tycker att Lady Dahmer har en poäng, men samtidigt kan också glitterfeminismen vara ett uttryck för kvinnlig självständighet och återtagande av sin egna sexualitet. Jag tycker också att glitterfeminismen kan ses som en form av motstånd då exempelvis smink och andra skönhetsprodukter mycket väl kan användas till att bryta normer. Att bära smink som kvinna är ju en norm i sig men det finns ju också normer kring mängden av smink och vilket smink du använder, så genom att exempelvis använda vad vissa skulle kalla för ”för mycket” smink kan man också bryta olika skönhetsnormer i samhället. Och att lägga upp lättklädda selfies, som bland annat Lady Dahmer ifrågasätter som en feministisk handling, kan ses som feministiskt ur ett sexpositivt perspektiv. Den sexpositiva feminismen vill framställa sexualitet som en positiv kraft i kampen för jämställdhet. I ett samhälle där den manliga sexualiteten alltid har kommit i första hand, vill de sexpositiva feministerna bland annat framställa den kvinnliga sexualiteten som tidigare har varit tabubelagd.

Som jag sa tidigare finns det alltså olika sätt att se på feminism och varje form har en välmotiverad analys som på olika sätt arbetar för jämställdhet. Därför är det tråkigt att exempelvis glitterfeminismen nedvärderas. Återigen blir det diskussioner kring vad som är en feministisk handling och inte vilket skapar en inbördes kamp mellan olika feminister och analyser, när man istället borde fokusera på, ja vad vet jag, kvinnohat och löneskillnader? Sociala medier ger oändliga möjligheter till skapandet av forum där feminister kan känna sig trygga sinsemellan och skapa en givande diskussion. Detta finns ju såklart, men de sociala medierna har också blivit en plattform för påhopp och uppläxningar feminister emellan vilket är väldigt synd. Visst, man kanske inte kan säga att sova är en feministisk handling, men vill du lägga upp avklädda bilder på dig själv för att du känner att du återtar din kropp genom detta, givetvis är det en feministisk handling! Så genom att berätta för andra vad som är feministiskt och inte skapar en negativ spiral där kvinnor trycker ner kvinnor, vilket gör att många kanske inte vågar dela med sig av sina åsikter på sociala medier. Och det är väl mer anti-feministiskt än något? Så om någon vill lägga ut avklädda selfies på Instagram och känner sig stärkt och ”empowered” av detta, då är det feminism för den personen. Och det måste det få vara, kom istället ihåg vad vi egentligen kämpar för! Så istället för att anklaga någon för att vara glitterfeminist, varför inte hylla alla former av feminism?

Annonser

Horbråk och häxbål

Ingen har väl missat det medierna kom att kalla för horbråket som ägde rum i början av april detta året? Det gjorde i alla fall inte jag! Jag kan ju börja med att berätta något som jag inte är särskilt stolt över.. Jag har en guilty pleasure i att fastna i när olika kändisar gör bort sig på sociala medier, jag lägger mig aldrig i utan följer det på avstånd och fnissar lite för mig själv typ. Oftast handlar det om the sweetheart Anna Book men när deckardrottningen Camilla Läckberg skrev ett inlägg om artisten Little Jinders utspel kunde jag inte hålla fingrarna borta från min käre Iphone. Och det var visst fler än jag som inte kunde motstå detta smaskiga bråk, kommentarerna haglade in och bråket delades snabbt in i två läger, team Läckberg och team Jinder.

Vad som hände var att Camilla Läckberg publicerade ett inlägg med en skärmdump av en artikel från Expressen där de skrev om Little Jinders besök i Fredrik Strages podcast. Little Jinder hade nämnt ordet hora i samband med en diskussion om ett brev hon hade fått om att hon måste vårda sitt språk. Och frispråkig som Little Jinder är så utbrast hon hora! I meningen efter. Och detta blev Läckberg vansinnig över vill jag lova. Så vansinnig att hon tog en skärmdump och skrev en text som tog tre (!) skärmdumpar att dokumentera. Här kommer hela uppsatsen:

Som ni märker har Läckbergs inlägg en tydlig feministisk utgångspunkt. Vi kvinnor har fört en hård kamp för att slippa få ordet hora slungat på oss av män. Och jag håller med henne, man ska inte kalla någon för hora. Men sanningen är att Expressen återgav inte samtalet mellan Jinder och Strage helt och hållet sanningsenligt (big surprise!). I podden  pratade Strage och Jinder om detta vykort som Jinder kallar för hennes första skriftliga utskällning. Efter 47 minuter och 26 sekunder in i podden citerar Strage vykortet varpå Jinder börjar gapskratta och utbrister hora! Direkt efter skratt-attacken säger dock Jinder direkt att hon skojar och de skämtar vidare om vykortet. Sammanhanget såg alltså lite annorlunda ut än vad Expressen återger, Little Jinder tog inte lätt på vykortet, hon tog extremt lätt på vykortet. Därför kan jag känna att Camilla Läckberg gör en höna av en fjäder i detta fall, särskilt med tanke på den hatstorm som Little Jinder utsattes för som följd av Läckbergs inlägg. För att sammanfatta tycker alltså Läckberg att kalla någon för hora är ett bakslag i den feministiska kampen och att användandet av ordet förminskar kvinnan. Och det är helt okej, det är bra att Läckberg ifrågasätter det hon tycker är fel även om hon kanske inte hade behövt göra det på sitt Instagram-konto med 177 tusen följare och hänga ut en annan individ på kuppen. Men det jag tänker ifrågasätta är Läckbergs hashtagg som hon använder i slutet av sitt inlägg, #detfinnsensärskildplatsihelvetetförkvinnorsomintehjälpervarandra.

Ja, ni läste rätt. Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra. Jag börjar genast att tänka på boken som skrevs av Liza Marklund och Lotta Snickare, och att Läckberg snodde titeln för att stärka sitt feministiska resonemang. Men jag tycker inte att hon lyckas riktigt. Inte för fem öre. Att använda sig av denna hashtag är både elakt och motsägelsefullt eftersom att Camilla Läckberg varken hjälper sig själv eller Little Jinder genom att hänga ut henne på sin Instagram. Och inte är det särskilt feministiskt att säga att det finns en speciell plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra om ni frågar mig.

Som sagt så fångade verkligen horbråket min uppmärksamhet. Både för att det var ett bråk mellan två kända profiler men också för hur Läckberg avslutade sitt inlägg med hashtaggen som hördes runt hela Sverige de följande dagarna efter inlägget. Och nyfiken som jag är var jag ju givetvis tvungen att använda mig av mina främsta färdigheter, nämligen att snoka. Under min research av Camilla Läckberg såg jag att hon skulle släppa sitt senaste deckaralster Häxan bara några dagar efter det omtalade bråket. Vad den handlar om har jag ingen aning om, men förmodligen mord, västkusten och kriminalkommissarier hit och dit. Det som däremot fångade min uppmärksamhet var titeln på boken. Jag kom direkt att tänka på häxprocesserna under medeltiden, hur kvinnor som stod ut från mängden förföljdes och anklagades för samröre med Satan. Det jag vill komma till är att jag såg kopplingar mellan häxprocesserna och det här med att hänga ut varandra på sociala medier, ett fenomen som främst drabbar kvinnor. Efterföljderna går såklart inte att liknas vid varandra, men detta anklagande i kommentarsfälten kan nästan liknas vid förföljelser. Så när Läckberg hängde ut Little Jinder på sin Instagram, tände hon elden i ett av 2010-talets häxbål. Kommentarerna flödade in och många Läckbergs följare gick till angrepp mot Little Jinder, som försökte försvara sig mot eldens lågor så gott hon kunde. Och detta var varken det första eller sista häxbålet på i modern tid.

Även om sociala medier är bra till mycket har det även blivit en arena för mobbning, anklagelser och påhopp, kanske för att det är enklare än i den fysiska verkligheten eftersom att man kan sitta i hemmets trygga vrå och basunera ut sina åsikter om människor. Men det gör heller inte mindre ont för den individ som blir påhoppad på sociala medier, det sårar och skadar lika mycket som i den fysiska verkligheten. Liksom att kvinnorna på 1600-talet var rädda för att bli anklagade för att vara häxor, är kvinnor idag ängsliga för att bli uthängda och anklagade på sociala medier för att de kanske inte tycker, säger, känner eller ser ut på rätt sätt.

Så jag frågar mig, är Instagram 2010-talets vattenprov och kommentarsfälten det moderna häxbålet?

Lady Dahmer är inte feminist!

Lady Dahmer tigger pengar till en ny dator på Instagram. Kanske det mest ofeministiska någon har gjort i världshistorien? I alla fall enligt några av hennes följare. Låt mig börja med  berätta lite om det som senare kom att kallas för #växtgate av Dahmer själv.

Det var en vacker vårdag i mars 2017 som Ladyn postade ett inlägg med bifogat mobilnummer där hon bad sina följare om pengar till en ny dator så att hon skulle kunna fortsätta att föra den feministiska kampen med sina texter som hon lägger ut på sin blogg med tusentals läsare. Jaha, tänker ni då. Vad är det med det då? Jag kan ju börja med att berätta att Lady Dahmer är en feministisk bloggare som ligger på topp 50 i listan över Sveriges mest besökta privatbloggar och har även ett Instagram-konto med nästan 50 tusen följare. Med andra ord är hon ganska poppis och hennes blogg har blivit lite av en feministisk bibel för många av hennes följare och läsare.

Men tillbaka till den där vackra vårdagen i mars då allt hände. Den dagen då många av Ladyns följare tryckte på ”avfölj” och då hon grillades som aldrig förr. Det var inte bara på hennes Instagram det diskuterades och hatades utan Lady Dahmers påstådda tiggeri spred sig vidare till en skvallerblogg där hatet fortsatte i kommentarsfältet. Nu har originalposten tagits bort från Dahmers Instagram men i stora drag beskriver hon hur hennes 8 år gamla dator har börjat svika henne och försvårar hennes arbete med bloggen och krönikor. Med en till synes ödmjuk ton berättar Dahmer att hennes inkomst varje månad ligger på 2000 kronor och att hon inte har hjärta att ta ur familjekassan för att köpa en ny dator själv. Enligt henne själv skäms hon över att behöva be om pengar men rättfärdigar det genom att hänvisa till att andra feminister har gjort likadant och att en ny dator hade underlättat det för henne.

Ja det är väl inget fel med det, tänker ni då. Och det tyckte många av hennes följare också. I kommentarsfältet flödade fina kommentarer och stöd och det verkade som att Ladyn skulle få sin nya dator och kunna fortsätta den feministisk kampen med en ny och fräsch dator från Dell (hon försäkrade dock sina följare att hon minsann skulle köpa den billigaste). Och jag kan avslöja att det fick hon också, och mer därtill, som hon skulle spara till en framtida bröstförminskning.

Men till historien hör också att Lady Dahmer är gift med en väldigt framgångsrik man som tydligen tjänar stora pengar och är delägare i ett framgångsrikt företag. Och det är visst de flesta av Lady Dahmers följare medvetna om. Så när Ladyn bad om pengar till en ny dator blev det därför ramaskri.

dahmer3

Här har vi ett ypperligt exempel på en av de som inte swischade pengar till Lady Dahmer och jag föreställer mig att denna person kanske till och med avföljde Ladyn för denna handling. Detta är en följare som utifrån hennes kommentar har gillat Lady Dahmer och hennes feministiska åsikter men som nu tycker att hon inte lever som hon lär. Det är alltså inte feministisk handling att be om pengar till en ny dator av sina följare enligt denna person. Den uttalade feministen Lady Dahmer är inte en äkta feminist eftersom att hon tigger pengar till en ny dator. Men andra följare såg detta ur ett annat perspektiv, det är ju feministiskt att be sina medsystrar om hjälp och man behöver faktiskt inte swischa pengar om man inte vill.  En annan följare tog upp Ladyns käre make och deras överenskommelse i hushållet.

dahmer

Här tas leva-på- maken-kortet upp med dunder och brak. Kanske det mest känsliga som finns i feministiska kretsar. Men här kom det i alla fall och följaren oroar sig för Ladyns pensionssparande som enligt hen inte blir så fet om hon lever på sin man.

Man kan tycka vad man vill om att be om pengar av sina följare trots att man till synes lever ett ganska privilegierat liv. Jag tänker inte ta ställning i vad jag tycker om detta, det är inte bloggens syfte. Men jag tycker att detta är ett ypperligt exempel på hur feminister ska berätta för andra feminister om vad som är en feministisk handling och inte. Men måste allt vara en feministisk handling när man är feminist? Och måste man alltid leva som man lär? Min poäng är att detta skammande på Instagram som många utsätts för kanske också leder till att många heller inte vågar säga vad de tycker i och med att de är rädda för att bli grillade av sina följare och andra feminister. Missförstå mig rätt, jag menar inte att man inte ska kunna ifrågasätta varandra och diskutera sina åsikter. Det är otroligt viktigt för att feminismen ska kunna utvecklas och frodas med hjälp av våra olikheter. Men att upplysa någon vad som är feministiskt och inte fokuserar på fel saker, lägg istället ner mer tid på att diskutera relevanta saker, till exempel vad vi ska göra för att kvinnor och män ska få lika löner istället för att kritisera varandra där ute!

Så tillbaka till den där vackra vårdagen i mars där allt började. Lady Dahmer ber om pengar för att kunna köpa ny dator. Du tycker att det är helt sjukt och blir förbannad, så vad gör du?

Alternativ 1: Snackar lite om det med dina polare för att sedan gå vidare i livet.

Alternativ 2: Skriver en kommentar där du berättar för LD att du inte längre ser henne som en bra feminist.

Jag vill föreslå att du väljer alternativ 1, för du hjälper varken dig själv, den feministiska kampen eller Lady Dahmer genom att berätta för henne vad som är rätt och fel.

Att vara eller inte vara.. Feminist?

Sociala medier har idag blivit som vilken polare som helst, eller kanske till och med vår bästa polare. Vi umgås med dem varje dag och de finns alltid där för oss när vi är uttråkade eller kanske bara behöver ventilera våra tankar och känslor. Men att försöka sprida sina åsikter på sociala medier verkar inte vara lika enkelt, speciellt om du är feminist. Att vara feminist på sociala medier och dessutom försöka vara en del av den feministiska kampen på de sociala plattformarna resulterar i att du får utstå enorma mängder näthat från troll och antifeminister, det är ingen hemlighet. Men det pratas inte lika mycket om att  feminister också hatar på andra feminister, inte på samma sätt som nättroll och antifeminister såklart, utan diskussionerna handlar snarare om vad som är en feministisk handling eller vad som är rätt och fel att tycka och tänka.

Att vara feminist på sociala medier är alltså inte enkelt, du måste tycka si och så, göra ditten och datten för att inte bli påhoppad eller uthängd av dina följare eller andra feminister. Att sminka sig är inte feministiskt, fast å andra sidan är smink en motståndshandling. Listan på vad som är rätt och fel kan göras lång, men finns det verkligen en rätt och fel feminism?

Jag tycker inte det. Däremot tycker jag att vi borde lägga ner mindre tid på att berätta för varandra vad som är rätt och fel och istället lägga vår energi till att föra den feministiska kampen vidare med hjälp av våra olika erfarenheter och åsikter. Annars står det stilla och vi glömmer så lätt bort vad som egentligen är viktigt, jämställdhet och syskonskap! Med denna bloggen vill jag därför försöka uppmärksamma det hårda klimat som faktiskt finns mellan feminister på sociala medier, och förlänga diskussionen kring nätmobbning. Påhoppen mellan feminister på sociala medier är nätmobbning i en ny skepnad som i vissa fall leder till att en inte vågar yttra sina åsikter på sociala medier och helt enkelt struntar i det med rädsla för att råka säga ”fel”. Tänk så många röster som inte hörs trots att sociala medier ofta ses som en säker plats för feministiska diskussioner. Men är det verkligen en säker plats, eller har feminismen blivit en fara för sig själv?